På uppdrag för Gävle kommunen har FPX genom samarbetspartnern Anthesis gjort en kartläggning över tankställen. Syftet är bland annat att utröna vilka platser som skulle vara bäst lämpade för att placera tankställen för förnyelsebara drivmedel i Gävle.
Sofie Pandis Iveroth är senior konsult inom området hållbar energi och hållbara städer på konsultbolaget Anthesis och en resurs inom FPX. Hon var ansvarig för tankställekartläggningen som gjordes för Gävle kommuns räkning.
– Gävle är en central punkt för transporter och leveranser av flera anledningar. Man ligger bra till som nod för transporter norrut och man har en stor hamn, förklarar Sofie Iveroth.
Därmed finns det också en hel del tankar i kommunen kring hur man kan driva på elektrifieringen. I och med det gjordes en genomgång över vad som finns på plats idag avseende el och laddstolpar, men även vad gäller andra drivmedel.
– Vi ser inte el som den enda lösningen framåt, utan vi kommer att behöva arbeta med flera olika drivmedel beroende på vilken typ av transporter det gäller, säger Sofie. Just elektrifiering har generellt sett kommit betydligt längre när det gäller persontransporter än för tunga fordon, även om det pågår utveckling även där.
Vätgas och lokalt framställd biogas
När det gäller långväga, tunga transporter är det snarast vätgas kanske som man primärt har i tanken – i dubbel bemärkelse. Energibolaget Svea Vind Offshore driver ett kommersiellt vätgasprojekt för produktion, lagring och distribution av vätgas från förnybar energi i Gävle Hamn. Projektet kommer producera upp till 66 000 MWh vätgas årligen vilket motsvarar en utsläppsminskning på upp till 20 000 ton CO2e per år jämfört med fossilbaserade drivmedel i lastbilar uppger företaget.
– Det gör såklart Gävle till en extra intressant transportnod, säger Sofie.
Biogas är ett miljövänligt bränsle som är framställt av förnybara, lokala råvaror och har många användningsområden, bland annat som bränsle för trafik och för användning inom industrin. Biogas, uppgraderad till kvalitet att användas i fordon, består i huvudsak av metan.
– Lokalt framställd biogas av till exempel avfall är inte att förakta. Det är en resurs som finns och som vi bör använda oss av, inte minst för tunga fordon i jordbrukssektorn som till exempel traktorer. Men det krävs givetvis att man bygger upp en infrastruktur för det.
Laddstoplar framför allt personbilar
Ur ett helhetsperspektiv är laddstolparna en viktig pusselbit för att lösa frågan om hållbara transporter och hållbar mobilitet framåt. Rastplatser vid motorvägar är högintressanta för utvecklingen av drivmedelsförsörjning. Det finns också ett stort intresse hos rastplats-bolag kring att producera egen el t.ex. via solceller och bränsleceller, för att sedan sälja i laddstolparna.
En viktig del i utvecklingen är också att laddstolparna måste kunna fungera för olika typer av fordon och anslutningar. Man bör alltså inte bara tänka bilar, utan även mindre elfordon som elcyklar och elskotrar.
Låg tillit till elbilen fortfarande
I samband med Tankställekartläggningen såg Sofie och hennes kollegor att många privatpersoner fortsatt äger diesel- eller bensindrivna bilar, och att tilliten till elbilar än så länge är relativt låg.
– Dels är de dyra att köpa, och andelen höginkomstattagare är relativt liten i Gävleområdet. Elbilar är också ny teknik, med allt vad det innebar med ”barnsjukdomar”. Infrastrukturen är inte heller utbyggd, och köpare är inte helt trygga med tekniken än.
Sofie menar ett det här är något helt naturligt när man introducerar nya företeelser och ny teknik.
– Så småningom blir elbilarna billigare på andrahandsmarknaden, man känner sig tryggare när man ser att det fungerar i längden och till slut fasas alla användare över till de nya systemen.
Sofie tror dock att vi kommer se en förändring i hur många som äger sina egna fordon i framtiden.
– Det är i första hand en prisfråga. Egna fordon kommer att ersättas av bilpooler, ett ökat tryck på kollektivtrafik och alternativa transporter som elcyklar med mera.
– Men vi måste ju kunna vara på landsbygden också, och det är en stor öppen fråga.
Vi har som land ett utmanande läge, vi är få personer i ett väldigt stort och avlångt land.
El för järnväg och tung trafik
När det gäller tunga transporter är den eldrivna järnvägen överlägsen i effektivitet. El för tunga transporter på vägar har däremot större utmaningar.
– Man kan tänka praktiskt – hur mycket resurser krävs det för att framställa en lastbil med motor och batteri och hur mycket den fraktar, jämfört med ett tåg där du har ett lok och många vagnar och kan försörja motorn med el längs hela spåret? Våra resurser minskar, det finns inte lika mycket råvaror att tillgå som för bara några decennier sedan. Nyckelråvaror för att till exempel producera batterier – som kobolt och litium – är begränsade i mängd och farliga och kostsamma att utvinna. Ofta finns de också enbart i länder som inte följer lagar om mänskliga rättigheter.
Vi måste också undersöka hur väl vi lyckas med att återbruka och använda återbrukade resurser för att bygga nya bilar och batterier, menar Sofie.
– Där sätter naturlagarna käppar i hjulen, för vi får alltid en förlust oavsett hur väl optimerade processerna för återbrukscyklerna är. Råvarorna blir sämre och sämre för varje återbrukscykel, vilket betyder att vi ständigt måste tillföra en viss andel jungfruliga råvaror i produktionsledet.
Sofie menar att om vi ska tänka hållbart framåt så måste vi vara medvetna om att det inte räcker att sluta kretsloppen.
– Vi måste tänka kring hur vi kan minska behoven av resurser, alltså hur kan vi trycka tillbaka vårt sätt att agera i relation till de råvaror vi har. Sedan kan man alltid hoppas på Elon Musk och hans raketer. De åker ju inte till månen för skojs skull, utan de är har ju en ambition att utforska möjligheterna till råvarudrift i rymden. Men till dess är det upp till oss här på jorden att lösa situationen!