Forskaren Monika Lionaite skriver sin magisteruppsats vid Stockholms universitet för att utforska hur hackathons kan användas som ett instrument för att underlätta vuxnas lärande för att skaffa sig digital kompetens. Hon inkluderade Hack för Gävle i sin forskning genom att skicka ut en undersökning till alla deltagare i vårt hackathon som fokuserade på utmaningar kring Smarta städer.
– Undersökningen ber deltagarna att reflektera över deras inlärningsprocess och resultat vid ett hackathon-evenemang, särskilt lärande genom att använda tekniska och digitala verktyg och utveckla digital kompetens, förklarar Monika.
Hon undersöker om deltagarna lärde sig eller utvecklat nya färdigheter eller verktyg, till exempel presentationsförmåga, ett nytt programmeringsspråk eller webbplatsdesign till exempel.
– Jag frågar också vad som var den viktigaste nyckelkomponenten som bidrog till deras lärande. som mentorer, eller tillhandahållna resurser, eller hur själva hackathon-programmet utformades. Dessa typer av frågor kan också hjälpa arrangörerna att förbättra och utveckla hackathons för framtida evenemang, inklusive effektivare sätt att skapa inlärningsprocessen och öka värdet för samhället.
Varför kommer människor till hackaton?
– Många människor kommer för att lära sig något nytt, till exempel att skapa teknologibaserade hållbara lösningar eller öva lagarbete i tvärvetenskapliga team med nya människor, men också att omsätta sin egen expertis i praktiken och dela den med andra. Människor kommer också till hackathon eftersom de vill träffa människor med olika bakgrund, samarbeta med andra från olika discipliner och nätverka professionellt eftersom många olika intressenter är inblandade i processen. Det är ett utmärkt sätt för talanger att visa upp sina färdigheter för en potentiell arbetsgivare eller få förtroende för att starta ett eget företag. Det handlar också mycket om personlig utveckling och bemyndigande av dig själv och andra, samtidigt som du ökar din motivation och driver dina gränser för att göra saker du inte visste att du kunde. Jag skulle säga att det är de främsta anledningarna till varför människor vid slutet av ett välorganiserat hackathon frågar ”När är nästa ?!”
Varför valde du att titta på inlärningsdelen av hackathons i din forskning?
– Merparten av den tidigare forskningen i den akademiska världen har fokuserat på hur man gör en hackathon, men väldigt lite berör inlärningsprocessen. I själva verket diskuterade jag med UNESCO: s programspecialister för Learning Cities och bestämde mig för att hjälpa sådana organisationer att förverkliga det potentiella värde som hackathons kan ge, samtidigt som de skapar inlärningsmöjligheter över hela världen och som passar in i en ram för en lärande stad.
”Hackathon” är en term från 60-talet och användes ursprungligen för att beskriva ett möte mellan programutvecklare och kodare inom ett företag för att utveckla och lösa tekniska problem. Ett hackathon är ofta ett tids-, kostnads- och resurseffektivt sätt att komma fram till olika innovativa förslag och lösningar inom ett specifikt område. I slutet av 90-talet, särskilt i USA, introducerades offentliga hackaton där människor med annan bakgrund än den rent tekniska sidan blev inbjudna att delta.
– Men generellt sett saknar majoriteten av dagens hackaton fortfarande den mångfald och inkludering som krävs för att få tillgång till olika kunskaper och som ger trovärdighet till den föreslagna lösningen på en utmaning, säger Monika. När jag ordnar hackathons strävar jag efter att diversifiera det när det gäller könsbalans, bakgrund, färdigheter och expertis. Forskare, designers, mjukvaruutvecklare, lärare, ingenjörer, affärschefer, evenemangsarrangörer, mångfald är en avgörande del för att skapa en hackathon med innovativa och realistiska lösningar som kan användas och tillämpas i det befintliga digitala ekosystemet.
Om Monica Lionaite
Vad är din bakgrund?
– Jag började som hackathondeltagare, vann silverpris i näringslivet på Hack för Sverige och senare blev jag hackathonarrangör med Openhack Sweden och professionell konsult inom området och hade samarbeten med det svenska regeringsuppdraget Hack för Sverige för att engagera landets befolkning i innovationsprocess som skapar hållbar påverkan för samhället och landet. Under min tid när jag hackade lärde jag mig mycket av mentorer och medlemmar i mitt team från olika områden medan jag i gengäld delade min kunskap och expertis inom affärsområdet med dem.
Vilken del har digitalisering i hackathons?
– Digitaliseringen accelererar inom alla fält på exponentiell bas och det är en av anledningarna till att hackathons får allt mer uppmärksamhet som ett instrument för att introducera vuxna till olika sätt att förnya sig i on-demand ekonomi. Redan tillbaka 2017 medan jag arbetade med Disrupt Synergies Sweden som koordinator för utrikes frågor höll vi första internationella paneldiskussioner om digital transformation i Almedalen, den politiska veckan i Sverige. Då var vi trendsättare när det gäller att öka medvetenheten och konsultera globala företag och startups om digitala tekniska störningar inom området.
Vad ser du i hackathons framtid?
– Just nu utvecklar jag hackathons för hållbart bruk samtidigt som jag intensivt förnyar den digitala marknaden och stör ekonomin på efterfrågan i Australien och internationellt. Den första som jag lanserar som en del av en hackathon-serie med positiv social påverkan är ’Openhack – Hack4Future 2020 Australia’ som hålls med Australian National University i Canberra, med stöd av rektor Brian Schmidt, Nobelprisvinnaren i fysik. Detta hackathon kommer att omfatta samarbete med ANU Learning Communities och innovationsnav och andra aktörer inom området för att skapa hållbara och innovativa lösningar för de givna utmaningarna. Denna hackathon kommer att innehålla verkliga utmaningar som bushfire risk management, virusriskhantering och digitalisering av interaktivt campus för lärande. Ämnen för utmaningar valdes för att skapa och ge värde till lokala och globala samhällen och lösa de befintliga utmaningarna inom dessa genom att skapa innovativ teknik och dess tillämpning för att hantera dessa globala utmaningar inom områdena miljö, hälsa, utbildning och den globala ekonomin, alla som påverkas av social påverkan i stor skala globalt.